Info

Just nu är det en stickboom och efterfrågan på garner och hållbar garntillverkning har ökat. Det finns ett ökande intresse för att beredda ull, även bland yngre. För de unga lockar även att göra andra saker än kläder, skojiga saker som exempelvis tavlor och hantverk.

Ull fakta

De största producenterna är Australien, Kina, Nya Zeeland, Iran, Argentina och Storbritannien. Australien är det enda land som har får enbart för ull-produktion och det rör sig då framförallt om merinoull från merinofår.

I Sverige finns ca 600 000 får, som producerad ungefär 1200 ton ull årligen, utav vilken omkring 29 % tas om hand, resterande mängd antas hamna på soptippen. Detta är ett enormt resursslöseri av en råvara som kan beskrivas som hållbar, biologiskt nedbrytbar och går att utnyttja för en rad olika ändamål. I ett samhälle där fokus skiftas allt mer mot cirkulära flöden och fossilfria alternativ finns goda möjligheter för ullfibern som förnyelsebar naturresurs att ersätta många av dagens petroleumbaserade material.

Den ull som är mest eftertraktad i Sverige idag är den grå ullen från gotlandsfår, som också tas tillvara på i störst utsträckning. På Gotland finns idag en hel förädlingskedja för ull, från får-företag, tvätteri, spinneri och produktutveckling – tack vare att det skapats en nischmarknad för grå ull från gotlandsfår.

Ullens väg till tröjan

Olika får ger olika sorters ull. Merinofår ger en mjuk ull som inte kliar särskilt mycket men som inte heller tål så mycket slitage. Gotlandsfår ger en styv ull som irriterar huden när man är ovan men som ger slitstarkt garn. Får av olika färger ger så klart olika färger på garnet också. Fårull kan vara: Vit, brun, grå eller svart och vilken nyans som helst däremellan. Andra färger får man genom att färga garnet man får från ullen.

Det första man måste göra är så klart att klippa fåren. Enligt lagstiftningen måste får klippas minst en gång om året, men de flesta mår bäst om de klipps två gånger. Vår och höst. Ganska få klipper med handsax, även om detta är ett mycket bra sätt att klippa enstaka får eller små besättningar med. Istället är eldrivna saxar vanligast.

Efter klippningen sorteras ullen. Dels sorterar man efter färg, men man sorterar också efter grovlek. Den sträva ullen från baggar läggs för sig och den mjuka ullen från lamm läggs för sig.

Det är enbart sommarull som duger till garntillverkning. När vinterpälsen klippts bort och fåret fått gå ute på grönbete hela sommaren och pälsen tvättats av regnet flera gånger, går det att spinna garn av den utväxta ullen på hösten.

Nästa steg är att karda ullen. Det går till så att den dras genom kardor så att fibrerna läggs i samma riktning. Den färdigt kardade ullen sparas i luftiga rullar.

När ullen är färdigkardad spinns den till garn. Det gjordes vanligtvis på en spinnrock förr. Riktigt gammalt tillbaka gjorde man det på en slända. Mängden kardad ull som matas in och spinnrockens hastighet avgör hur tjockt garn man får.

Det färdiga garnet samlas upp på härvor där det sedan tvättas och färgas, om man vill ha en annan färg än den ullen har naturligt. Det otvättade garnet luktar en hel del så ibland tvättar man ullen innan den kardas, men då blir inte garnet lika mjukt.

Om ullen skall användas till sockar måste de vara extra slitstarka. Förr i världen blandade man i getragg i ullen för att ge den styrkan men också för att göra dem vattentäta, därför kallas den sortens sockar för ”raggsockar”.

När garnet slutligen torkats och nystats upp på nystan är det redo för att stickas till vantar och andra varma saker inför hösten och vintern.

Komma i gång

Grundidén är att skapa en plats där man kan ta hand om större mängder ull. Du behöver en lokal där ullen ska beredas och maskiner för detta arbete. Olika maskiner för hela beredningsprocessen- centrifug, torkskåp, plockmaskin, kardmaskin och spinnmaskiner.

Har du passion för ull kan du starta eget spinneri som värnar om de etiska, ekologiska och hållbara aspekterna av garnframställning. Till dig kan man komma med ullen från sina egna får, också om man bara har ett par stycken och få tillbaka spunnet garn i önskad tjocklek.

Ullinsamling

Lämna en praktisk information om att du tar emot ullen och var inlämningspunkt ligger. Det finns många små företag med få djur, du behöver nå ut till dessa för att tillvarata deras ull.
Finns det hobbyverksamheter i närheten ex. stickklubbar eller syföreningar? I så fall kanske det finns ännu mer ull än vad du räknat med.

Du tar emot ull från får-ägare och minimum mängd ull för avräkning kan vara ex. 50 kg per inlämning. Ett tips du kan ge är att samarbeta med andra får-ägare eller lämna in ullen från höst- och vår-klippning samtidigt!

Ullen lämnas in i papperssäckar eller gödningssäckar. Det är viktigt att ullen är ren och torr vid klippning och inlämning. Ullen ska vara färgsorterad: vitt, grått och övrig färg. Lammullen får gärna sorteras separat, samt ull från höst- och vår klippning hålls skilda. Ullen vägs vid inlämning och när ullen sorterats, packats och ”klassificerats” sker betalning.

Ullens egenskaper

Ullen är ett suveränt material som har egenskaper som ingen annan fiber har. Fårull är ett tåligt och slitstarkt material, vilket är en direkt konsekvens av att dess ursprungliga uppgift är att skydda sin bärare mot kyla, regn och snö. Fårull är därför på många sätt ett supermaterial: det kan ta upp mer fukt än något annat naturfibermaterial, det tål höga temperaturer och fibrerna kan t.o.m. binda vissa skadliga ämnen i luften. Det finns en stor outnyttjad potential i den inhemska fårnäringen, eftersom en stor del av ullen slängs i dagsläget då den anses vara för
grov för textilt ändamål.

Ullen är mycket töjbar och elastisk. Man kan sträcka ut fibern upp till 70% utöver sin normala längd. Om sträckningen upphör går fibern tillbaka till sitt ursprungsläge. Ull kan bära en tredjedel av sin vikt i vatten utan att vara våt, också det är helt unikt. Det tar lång tid innan man känner fukt ifrån ett plagg i ren ull. När materialet kommer i kontakt med vatten uppstår dessutom en kemisk reaktion som gör att värme bildas, därför känns inte våta yllevantar kalla.

Ullen har en förmåga att inte ta åt sig smuts och dåliga lukter, därför behöver man inte tvätta ett ylleplagg så ofta, oftast räcker det med att hänga ut och vädra plagget. Många skidåkare vittnar om att ett underställ i ull håller en hel semestervecka utan tvätt. Dessutom brinner ull dåligt, därför har brandmän yllekläder närmast kroppen. Olika ulltyper har många olika användningsområden.

Yllestrumporna kan inte vara gjorda av samma ull som stoppning i kuddar, då skulle inte strumpan hålla länge. Med modern teknik har ullen närmast obegränsade användningsområden. Men det gäller att veta vilka egenskaper man söker och sedan utgå ifrån ullens kvalitéer för att få ett önskat resultat av beredning och tillverkning.

Bearbetning

Ull som ska användas till slöjd och textilier bearbetas på olika sätt beroende på hur storskalig produktionen är. I småskalig form tvättas ullen eventuellt innan den kardas. Att karda ull innebär att ullen bearbetas så att fibrerna lägger sig parallellt. När ullen kardats kan man spinna garn med slända eller spinnrock, alternativt tova/filta ullen.

Tovning betyder att ullens fiber gnuggas i varmt vatten och såplösning, vilket resulterar i att ullen får en sammanhängande filtliknande karaktär. Av spunnet garn kan man t.ex. väva textilier, brodera och sticka. Om ullen däremot produceras storskaligt tvättas ullen för att därefter behandlas med malmedel för att hindra angrepp under lagring och transport.

Vid spinning av ullen tillsätts olja. I bästa fall är det en vegetabilisk spinnolja, men i annat fall är det mineralolja som framställs av petroleum. Vid en ”superwash”-behandling gör man så att materialet blir krympfritt och inte filtar sig genom att täcka varje fiber med en hinna av nylon. Denna behandling är inte tillåten vid framställning av miljöanpassade textilier. I många fall behandlas även ullprodukter med flamskyddsmedel, trots att ull är naturligt svårantändlig.

En restprodukt av ulltvätten är lanolin, ullfett, som kan användas i hudvårdsprodukter och kosmetika, men även som rostskydd. För att lanolinet ska få säljas vidare till kosmetikaindustrin
krävs dock särskilda tvättanläggningar med avskiljare för fett.

Användningsområden

Ull används traditionellt till garn, filt och stoppning, men även till isolering, tätning, lumppapp och ylletapeter. Av ull kan man göra garn till bland annat stickning, virkning och vävning. Man kan även filta, tova och valka ullen för att skapa mer kompakta ylletextilier eller -föremål. Med hjälp av dessa tekniker kan man t.ex. skapa textilier till hemmet, såsom mattor, möbelklädsel, bäddtextilier, bonader, dukar, gardiner och filtar; eller kläder, såsom mössor, vantar, halsdukar, sockor, underställ, koftor, kappor och dräkter.

Efterfrågan

Att ullen uppfattas som en förnyelsebar, hållbar och miljövänlig fiber av konsumenter ses idag som en viktig aspekt att utnyttja - då marknaden för det ”naturliga” och ”hållbara” växer.
Ullbranschen i Sverige utgörs idag av bl.a. får-ägare, spinnerier, väverier och mindre hantverks- och designföretag. Det pågår även projekt på lokal och regional nivå för att ta hand om ullen då det råder ett stort intresse och engagemang för att utveckla branschen.

Det finns efterfrågan på den svenska ullen. Då den svenska ullen inte kommer upp i de volymer som krävs för att konkurrera med de världsledande ullproducenterna, är det viktigt att arbeta med nischmarknader. Det gäller att skapa kanaler och infrastruktur för att ullen ska kunna komma till rätt användare.

Modebranschen och klädtillverkare

Frågor gällande miljöpåverkan, hållbarhet, cirkulära flöden och schyssta arbetsvillkor har fått ett uppsving inom modeindustrin. Flera svenska modeföretag och klädtillverkare intresserar sig för svensk ull eller miljömärkt ull. Även när det pratas om slit och släng i samhället lyfts ullen för dess slitstarka egenskaper och att den sällan behöver tvättas. Rena material är lättare att återvinna än blandmaterial, något att ta med vid cirkulära tankebanor.

Möjligheter

Det finns en rad svårigheter för den svenska ullen att konkurrera på världsmarknaden. Områden där det däremot finns stora potentialer är inom hållbara- och miljövänliga produkter, där cirkulära flöden och lokalproducerat är försäljningsargument, eftersom vi i Sverige generellt har höga baskrav vad avser djurskydd och miljö.

Det finns även potential genom ökad samverkan mellan industri och fårnäringen, att finna samarbetsformer där en småskalig industri kan utvecklas för svensk ull eller att svensk ull kan ingå som en andel råvara i industriprocesser, med tanke på det att de svenska ullvolymerna är förhållandevis små. Inom livsmedelsindustrin är vi generellt duktiga i Sverige på att framhäva mervärden i den svenska produktionen, vilket är något som även skulle kunna utnyttjas inom ullbranschen.

Något som många klädföretag och hantverkare verkligen efterfrågar är etiskt producerad ull, och svensk ull kommer från får som har det bra. Under sommarhalvåret betar svenska får och lamm och under vintern hålls de fritt i flock i välventilerade byggnader. Svenska får badas inte i insektsdödande medel, vilket är vanligt i hela världen utom i Norden. Kastrering utan bedövning, mulesing och svanskupering, som förekommer i en del ullproducerande länder, är förbjudet i Sverige.

All svensk ull kan användas till något. Ungefär hälften av våra svenska får är korsningar, och många av dessa har en finfibrig ull som passar fint till och med till kroppsnära plagg. Andra raser ger ull till vattenavvisande ytterplagg, vissa köttraser ger ull som är perfekt till stoppning. Flera av våra svenska raser är världsunika, till exempel vårt grålockiga och glansiga gotlandsfår, finullsfåret med sin finfibriga ull och ryafåret som har en lång glansig ull som kan spinnas till ryagarn. Här finns många möjligheter.

---

Features

Location: